Att säga ifrån åt andras barn

Idag har jag & Theo, min son, haft en 'egendag' om man kan kalla det så. Sambon började jobba vid klockan 11 idag, och innan dess fick jag och sonen skjuts till Busfabriken här i Helsingborg. Ja, jag var redan trött när vi kom dit klockan 10 med tanke på hur pass morgonpigg barnet i huset faktiskt är. O det blir ju inte bättre av att springa runt där inne. Men, det var ändå helt okej. Vi var i princip ensamma där inne så det var lätt att hålla reda på var han hölls hus. 

Inne på Busfabriken så finns det, säkert som på alla andra lekland runt om i vårt avlånga land, en viss 'avdelning' som är för dom mindre barnen. I Helsingborg är denna avdelning förlagd på ovanvåningen och är för barn i åldrarna 0-5 år. Lillen är ju 4 år så han är mer än gärna där ännu, allting är ju lite mindre och tystare och mer färgglatt. Idag hade dock ett gäng på fyra pojkar i åldrarna 10-12(?) år även hittat till den lilla avdelning .. Dom hoppade runt i den lilla studsmattan och slog volter, dom klättrade högt upp på dom små husen och kastade kuddar, dom snurrade superfort i den lilla karusellen, dom klättrade på ALLT som inte ska klättras på där. Dom betedde sig riktigt dåligt åt och använde även fula ord. Jag bet mig i tungan. Jag VILL inte vara den som säger åt andras barn. Jag och sonen stod och spelade fotboll på golvet via en sensor, tänk er ett liggande Wii-spel liksom som känner av ens rörelser. Helt plötsligt kommer detta kill-gäng in i 'vår match' och liksom spelar bort mig och Theo. Slutade väl efter typ en halv minut. Sekunderna efter klättrade den ena upp på taket mot själva sensorn och projektorn och höll för hela skärmen när jag och sonen börjat spela igen. Då kunde jag inte hålla käft längre.
 
- Alltså nu får ni sluta! Ni får inte ens egentligen vara här! Har ni inga föräldrar?!
- JOOOOO.
- .... detta är för MAX 5-åringar.
- VADDÅ ÄR DU 5 ÅR ELLER? (typisk barnslig kommentar)
- Nej, jag är förälder!
 
Här kom en annan mamma in i bilden som delade mina åsikter och hade även hon sett deras beteende och hade fått nog.
 
- NU lyder ni oss vuxna och slutar upp med vad ni gör, annars går vi och säger ifrån till personalen.
 
Jag vill minnas att hon sa till dom två gånger. Sen gick pojkarna ifrån den lilla avdelningen. Fast dom betedde sig knappast bättre för det. Höll på att kasta flaskor i rutschkanorna och allt vad dom gjorde. Jag blir så trött. Egentligen skulle man ju sagt till föräldrarna istället, men det känns som att dom inte hade brytt sig. Dom satt bara där i fiket och snackade. Såg allmänt tröga ut.


Kommentarer


Kom ihåg?







Trackback
RSS 2.0